Ida Angelica

Min bästa vän korvgubben

När jag var liten hade jag en vän som jag alltid gick till skolan med. Min bästa vän Terese och jag gick dag ut och dag in den fem minuter långa promenaden till skolan. Vi lärde känna varandra när vi var ett år gamla, vi började i samma klass när vi var sex, och vi har tills för två månader sedan bott på samma gata. Vi har alltid hållt ihop och gått igenom mycket saker tillsammans.

En gång när vi gick i ettan/tvåan, på väg hem från skolan, bestämde vi oss för att göra den då långa vägen hem lite roligare. Hon hade en axelremsväska som man bär på sidan av kroppen och jag hade en ryggsäck. Någon av oss fick den briljanta idén att jag skulle vända på ryggsäcken och sätta den på magen för att se tjock ut. Hon gick sedan och låtsades att sin väska var en varmkorvlåda och sålde korv till mig.. Sedan den gången lekte vi detta återupprepade gånger till och från skolan. Vi var tjockisen och korvgubben.

Vi har tänkt tillbaka på det här ofta och skrattat åt det ett flertal gånger, speciellt åt den gången hon hade skaffat ryggsäck och jag hade en axelremsväska. Jag tyckte sjävklart då att jag för en gångs skull skulle få vara korvgubben och hon tjockisen, men det tyckte minsann hon inte alls. Detta resulterade i ett bråk. Ett av de fåtal bråk vi faktiskt haft. Numera bråkar vi aldrig.

Terese flyttade till Australien för två månader sedan, där hon kommer vara kvar i ett år. Jag saknar henne extremt mycket, men vi är bra på att skypa och hålla kontakten, för jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Jag fick ett vykort av henne idag. Man kan ju säga att klumpen satt i halsen när jag läste den sista meningen. Min korvgubbe <3

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas