Ida Angelica

Jag är lite av en perfektionist

Många kanske inte vet detta om mig men jag har det väldigt svårt att må bra om jag inte är helt nöjd med min prestation. I högstadiet fick jag väldigt bra betyg och var väldigt nöjd med det jag gjorde, så jag kände att jag förtjänade att må bra. När jag började gymnasiet så gick det väldigt mycket sämre, jag hade inte motivationen till att göra allting lika bra som jag egentligen ville, vilket resulterade i att det inte blev roligt för mig alls. Det känns fortfarande inte som att jag förtjänade att stå på studentflaket - även fast mina betyg inte var ett dugg dåliga. Det var viktigt för mig att känna att jag gjort bra ifrån mig, även om det inte syntes på betygen. Det är viktigt för mig att lägga ner min själ och hjärta i allt jag gör, annars är det enligt mig inte värt det, och jag tror att många andra också känner så. 

Det här gällde inte bara i skolan, det gäller allt. På mitt jobb på restaurang där jag numera jobbar väldigt sällan trivs jag inte alls, just på grund av att jag inte riktigt har koll på läget och jag kan inte prestera så bra som jag skulle vilja. Därför bävar jag inför varje arbetspass - när jag känner att jag inte kan utföra det som jag vill. Jag bävar inför att söka jobb av just denna anledningen, jag är rädd för att jag kommer prestera dåligt och jag vet att det i sin tur får mig att må fruktansvärt dåligt. 

När jag spelar in musik så måste jag tycka att det är så bra det kan bli, att jag gjort mitt bästa med det jag har att jobba med. Jag sjöng på min mammas och pappas 50-årsfest och jag tyckte att det gick jättebra, därför tyckte jag att jag förtjänade att få beröm efteråt. Jag sjöng på min systersons dop och tyckte det gick hemskt dåligt och jag ville inte se folk i ögonen när de gav mig beröm efteråt. För att jag tyckte inte alls att jag var värd det. Att höra deras tacksamma ord var för mig bara smärtsamt. 

Jag är min värsta kritiker, det är jag medveten om. Det spelar ingen roll för mig hur bra någon annan tycker att jag presterar. Det är JAG som alltid måste tycka om det jag gör, annars mår jag helt enkelt inte toppen.

Jag har inte skrivit ett blogginlägg på några dagar, just för att jag tycker att jag inte har haft tid att göra ett inlägg så bra som jag velat.

Samtidigt tror jag att det gynnar mig åt andra hållet också. Jag bryr mig inte mycket om vad andra tycker, ibland kan det vara viktigt men oftast inte. Jag kan klä mig som jag vill, jag kan säga vad jag vill, jag kan ha håret som jag vill, så länge jag har ett gott samvete. Kommentarer och blickar på hur jag ser ut eller hanterar saker flyger mig bara förbi, när jag vet att jag har mitt goda samvete och tycke kvar. När jag tycker att jag har gjort det som jag tycker varit bäst. Jag sätter min egen åsikt först, för att jag vet att på det sättet mår jag som bäst.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas