Ida Angelica

Idre fjäll och julafton

Julen i år spenderade jag med familjen uppe i Idre fjäll. Min fina familj. Jag fick för mig att jag skulle lära mig att åka snowbard vilket medförde att jag spenderade många timmar i barnbacken medan resten av familjen var ute i dem större backarna och åkte skidor. Jag hann inte bli så bra som jag velat för att jag åkte bara i tre dagar men det var ganska kul - ibland. Jag har blivit så dålig på att lära mig nya saker, jag har ingen motivation och dålig vilja, jättetråkigt.

Men julafton var iaf den mysigaste på länge, även fast inte pappas sida av släkten var med som i vanliga fall. Jag bad Tobias ta lite bilder när jag och pappa var i backen medans resten av familjen gick och dansade runt julgranen på torget med alla andra barnfamiljer. Jag ångrade lite att jag inte följde med - men jäger i backen med pappa satt inte helt fel det heller. Milian det lilla busfröet tycker även att min kamera är jätteintressant så jag kan knappt ta fram den och fota honom innan han står två centimeter från linsen och vill titta igenom alla bilder jag har på den. Fick iaf en bild på honom när han hade på sig sin skjorta och fluga och en när han klär julgranen med Camilla - så söööt. 

Julmys hos Adde



Fredagen innan julafton var jag hemma hos Adde och julmyste med mina kära vänner. Vi bakade pepparkakor, drack glögg och bara umgicks. Adde bjöd även på jättegod mat. Vi gör det här varje år - firar lite jul med varandra eftersom att alla självklart vill vara med familjen på julafton. I slutet av kvällen spelade vi ett sällskapsspel som heter "Ryktet går". En variant av 'viskleken' kan man säga, fast man ritar istället. Detta resluterade i en hel del skatt kan jag säga..

12 december 2014 - Mina skrifter

"There was a problem still echoing in the back of my mind. Lingering like the white foam and all the crap washed ashore on the shoreline. And the waves where just not that intruiging to look at. But then I found this poem and my troubled mind was at ease because it was exactly what I needed. That writer, those wise words, was exactly on point and I'm able to go on living. I'm able to see the beauty of the sea again. I'm one step closer to what I want. What I need.

I want to start filling the blanc spaces between small talk with words of feelings and emotions, explotions, again. Because that's what makes my heart tick and without it I'm no longer myself and I don't really like small talk anyway."

"Du passade mycket bättre i långt hår."

Det finns några saker i livet man kan se på och säga: "detta var nog en avgörande händelse i mitt liv. Någonting som hade stor betydelse för personen jag är idag."

Någonstans i början av gymnasietiden, då mycket var i förändring, så skrev jag upp på min "innan jag dör- lista" att jag någon gång i mitt liv skulle klippa av mig mitt hår. Jag kunde inte föreställa mig det överhuvudtaget, det var bara en sak jag ville vara med om någon gång - känslan av att ta saxen och bara kapa allt. När man läser detta kanske man tror att jag inte brydde mig om mitt hår lika mycket som alla andra tjejer. Men jo, precis som alla andra tjejer vill jag ha det perfekta hårsvallet.

Det gick något år och jag kunde verkligen inte förstå hur folk kunde klippa av sig allt hår till en så kallad "pixie", precis som så många andra tjejer nog absolut inte kan förstå. I samma sväng klippte Miley Cyrus av sig sitt hår och enligt mig såg hon rentutsagt förjävlig ut - i början. Men jag tyckte att det var så himla underbart att hon gjorde det. Hon sa: "folk tycker att jag ser lesbisk ut, men jag förstår inte hur det på något sett skulle vara en förolämpning." Hon ville visa för världen att det fanns flera sidor av kvinnlighet, och att tapperheten att förbinda sig till en förändring var en av dem, och att gå emot stereotypen.

Detta fick mig att bli fruktansvärt sugen på att göra samma sak. Jag visste inte om jag skulle passa i det. Jag minns att ena dagen hade jag bestämt mig att kapa det. Andra dagen var jag emot det till hundra procent. Jag var rädd för vad mina föräldrar skulle säga. Jag var rädd för att ångra mig. Jag var rädd för hur alla i min omgivning skulle reagera och jag var rädd för hur jag med kort hår skulle passa in i samhällets syn av kvinnlighet. Jag skrev för några inlägg sedan om sommaren 2013, då det hände väldigt mycket, vilket var en vändpunkt. Jag minns att innan en fest jag skulle på så tog jag saxen och klippte av ca 1 decimeter av håret- för att testa mig själv. Hår växer ju ut. Antingen skulle jag gråta eller tycka om det. Skevt blev det men jag brydde mig inte alls. Några dagar senare följde Terese med mig till en random hårfrisör och jag bad honom bara att kapa det. Samma dag blekte vi det och sen så jag ut som Miley Cyrus.

Det är först nu lite senare som jag inser hur mycket detta beslut faktiskt kanske var ett av det bästa i mitt liv. Det är svårt att beskriva. Känslan att göra någonting man själv så gärna vill göra - trots allas rädslor för utkomsten. Jag kände mig modig och mer självsäker än jag gjort i hela mitt liv. Känslan av att inte bry sig om vad alla kanske skulle tycka om det, känslan av att ge upp någonting man hållt så hårt i, i hela sitt liv. För det hade jag. Jag blev en helt annan person. Framförallt på utsidan, men nu i efterhand inser jag att det betydde mycket för insidan också. Folk trodde säkert också att jag gjorde det för att bevisa något, det gjorde jag på sätt och vis - men bara för mig själv.

Det har hjälpt mig stå upp för vad jag vill, att vara jag. Kunna ha mina tankar och åsikter. Inte alls bry mig om vad andra tycker. Jag har ett flertal gånger fått höra orden "du var mycket finare i långt hår, varför klippte du av det?". Varje gång jag hör det så växer jag lite, för att jag vet att jag är stark nog att inte bry mig. Sen att folk är så dumma i huvudet att de kläcker ut sig en sån kommentar utan att jag ens har bett om deras åsikt är en annan sak. Jag lever inte för att tillfredställa andra. När jag hör folk som vill göra något udda eller galet och folk säger "Nej, gör inte det." så vill jag bara skrika: "Go for it!" 

Få saker trycker ner mig idag, för att jag vet exakt vart jag har mig själv, och allt det här fick jag av min förbindelse till en förändring. När jag klippte av mig håret. Det var mer än bara en hårklippning.

Aldrig förr sedda klipp

Jag hittade två klipp på min youtube-kanal som var privata. Jag gjorde dem offfentliga så att jag kunde dela dem här. De här klippen är från när jag testade ljudet och övade inför att spela på min mamma och pappas 50-års fest för ett och ett halvt år sedan. Helt oredigerade. Enjoy.

Addes 20-årsfest

I lördags var jag på Addes 20-årsfest. Dåren bjöd på all alkohol (inte mig emot) och det blev en toppenfest med bl.a beerpong som jag tillslut valde att inte va med på pga av tidigare erfarenheter av snéfyllor. Hajpojken aka Skantz, aka Kristoffer släpade sig till och med ner från Umeå för att joina oss på festen och det var urkul. Kvällen slutade med att vi åkte hem till mig och tittade på Pirates of the Caribbean mitt i natten, det var lite random (logiken när man är full?). Jag hade väldigt roligt iaf och istället för att babbla på om hur det var så lade jag upp några bilder istället.

Upp